Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
— Det är bekvämt att resonera på det
viset! sade Alexandra. »Hvarför vill han aldrig
tala med mig om det, som han vet måste
intressera mig mest?» tänkte hon.
De voro nu midt för hotellet och Thomas
hälsade leende upp till Agnes och hennes man,
som tillsammans stodo ute på sin balkong.
Alexandra böjde blott formellt på hufvudet.
»Och han märker ingenting — ingenting!»
tänkte hon med undran och bitterhet och ändå
med en viss stolthet öfver sin egen öfverlägsna
skarpsynthet... »Inte ens sig själf kan han
någonsin lära sig begripa... Äro alla män
sådana?... Om oss veta de intet och om sig
själfva ännu mindre»...
Högt sade hon:
— Jag tror inte jag bryr mig om att gå
dit upp, Thomas ... Trapporna trötta mig alltid,
och i den där kvafva elevatorn går jag ogärna
... Spring du upp och säg till Eva, att hon
skyndar sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
