Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
ting begriper!... Vore det nu inte bättre
att ge mig rent besked?...
— Jag begriper mycket väl... fick hon
ändtligen fram, medan hjärtat hamrade i bröstet
på henne och strupen kändes alldeles torr och
sammansnörd. Jag begriper alltihop, och jag
förebrår mig... Hon kunde inte fortsätta,
orden stockade sig, och hon var rädd för att
brista i gråt.
Han släppte hennes arm och såg åter
osäkert på henne — forskande, skarpt och
nästan hotande.
— Du kunde åtminstone vara uppriktig,
mumlade han bittert förebrående.
— Uppriktig! afbröt hon lidelsefullt med
sväfvande röst. Har jag inte alltid varit så
alltför gränslöst uppriktig!
Han satte sig ned på en bänk vid vägen,
nu helt folktom och tyst midt i solhettan, och
försökte med en handrörelse förmå också henne
att taga plats. Hon blef emellertid stående.
— Sitt ner! sade han nästan befallande,
mycket retligt, och hon satte sig dröjande
bredvid honom.
— Saken är alltså, att du på fullt allvar
menar, att jag är komplett ovärdig? sade han
efter en lång stund långsamt och mycket tydligt.
Ebba skakade på hufvudet. Hon tordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
