Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Men då han i detsamma kom närmare —
han hade tydligen genast sett henne — och med
dämpad röst sade »Ebba», kände hon, besviken
och ändå liksom lättad, igen Johan Wolff.
Sedan han i förmiddags uppsökt henne
på Sonnenberg och därefter — utan att ens
nämna ett ord om hennes följeslagare, som
han till och med artigt bad stiga upp i den
väntande automobilen och följa med dem hem
till hotellet — hade hon ej råkat honom. Nu
blef hon helt nervös och förskräckt, när hon
hörde hans »Ebba»!
Musiken hade ett ögonblick tystnat
därinne, och Hellwer, som gifvit akt på att Ebba
gått sin väg, öppnade dörren på glänt och
frågade litet ironiskt:
— Ser du mörkret, Ebba?
— Nej, de dumma lyktorna äro i vägen,
svarade hon.
Johan Wolff stod stilla i skuggan af
verandan och gjorde inte ringaste min af att
stiga fram och hälsa. Elof, som inte sett honom,
låste åter dörren.
— Hvarför stiger du inte in? frågade Ebba
retligt, nästan ohöfligt. Hon begrep inte,
hvarför hon inte strax, i stället för att svara på
farbror Elofs dumma skämt, hade sagt: »Johan
är här.»
14 — Malling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
