Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
sig själf. Om jag bara med säkerhet visste
det. Du vet, att jag kan ha tålamod. För mig
är du — jag säger det ännu en gång och jag
säger det omigen och omigen, ända tills du tror
mig: för mig är du den enda. Den enda i
världen jag bryr mig om.
— Och med det tänker du, att du kan
hålla mig fast? Hvad betyder det, att du bryr
dig om mig, när jag aldrig i världen kunde
tänka mig... Med det tror du, att du är i
stånd att binda mig till händer och fötter?...
— Ja. Tro inte, att jag någonsin
släpper dig.
— Och detta kallar du att hålla af mig!
— Jag kallar det att älska, Ebba. »Hålla
af!»
— Gå nu. Gå nu, säger jag dig. Hon
stampade i sin otålighet med foten i marken.
— Jag följer dig först fram till trappan.
Det märktes på rösten, hur våldsamt han
ansträngde sig för att återvinna sin behärskning.
Inte lämnar jag dig stående härute midt i natten.
Ebba svarade inte. Hon började gå uppåt
gången. Han följde henne.
— Ska du inte ha din röck? frågade hon
plötsligt sobert. Hon kom ihåg regnkappan på
trädgårdssoffan.
Han vände sig om och tog den på armen.
De växlade inte ett ord mera på vägen fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
