Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
— Stackars tant Mary, som är född med
trons ankare om halsen och alls ingen botten
har att sänka det ner i!
— Ebba! — Ebba ...
— Om du visste, hur litet jag bryr mig
om ert »Ebba, Ebba!» som jag har hört hela
mitt lif. — Nej, jag lofvar dig ingenting, afbröt
hon sig själf desperat. Jag vill inte oftare tala
om honom med dig och jag vill heller inte tala
med tant Mary. Men jag vet, att du förstår
mig — trots »mannen och barnen» och den
»goda smaken» och alltihop. Där har du min
hand på det, Agnes — du förstår mig, ,men
jag vill inte tala med dig.
Agnes tog handen och lade den upp emot
sin kind. Ebba lät henne behålla den ett par
ögonblick; därpå drog hon den åter till sig,
vände sig om mot väggen med bägge händerna
för ansiktet och brast plötsligt ut i gråt.
— Gråt inte, Ebba — söta Ebba då...
Jag säger dig...
— Låt mig hållas — låt mig vara i fred,
mumlade Ebba otydligt och vredgadt mellan
sina snyftningar. Det är då bättre, att jag gråter
nu än sedan... Det är ju också din egen
mening: början och slutet på allt hvad du har
att säga mig. Jag vill inte vara lik dig, men
jag blir det nog — var inte rädd... Låt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
