Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
detta korta »ja» häfde sig upp ur en djup brunn.
De allra flesta.
— Mor gjorde det inte, sade Ebba
impulsivt, med låg röst.
— Nej, hon är en af de få... de ytterst få.
Alexandra teg åter. Hon hade aldrig vågat
fråga Malins dotter efter sin forna svägerska.
Nu tordes hon. På sitt underligt direkta,
allvarliga sätt och med sin mörka låga röst sade
hon:
— Hur bär hon det?
Ebba visste, att med »det» menades Henrik
Stjernes död. Hon såg ut framför sig och
läpparna skälfde litet:
— Hon bär det, sade hon bara.
— Men hur?
— Jag vet inte. Mor har aldrig sagt
mycket. Inte ens till oss.
— Och Henrik och hon hade hållit af
hvarandra ända från sin tidigaste ungdom, sade
åter Alexandra, liksom undrande och öppet
beklagande. Hade hon för blott kort tid sedan
talat på detta sätt, skulle Ebba känt sig djupt
upprörd af hennes brist på grannlagenhet. Nu
förstod hon.
Efter en stund återtog Alexandra sakta
med mycket låg röst — Ebba kunde se, att hon
slutit ögonen:
— Hon hade älskat honom från sin tidi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
