Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
gaste ungdom — ett helt lif igenom och
hon fick stå vid hans sida till det sista...
Och hans sista ord voro — så har Eva berättat
mig — »Hvar är Malin?»...
Ebba kunde inte tala. Hon såg åter
framför sig sin fars dödsbädd: sin mors ansikte
och hans.
— Döden är inte det värsta, sade
Alexandra långsamt. Och hon sade denna alltför
vanliga och tämligen banala fras, som Ebba
redan hört så ofta, med en egendomlig, bittert
vemodig betoning, som gaf orden erfarenhetens
innehåll och liksom gjorde dem till en djup
sanning.
Åter tego de bägge en lång stund. Ända
tills Alexandra plötsligt reste sig upp i stolen
och såg rakt på Ebba:
— När man läser detta, sade hon och
bläddrade lite nervöst i boken... Jag har för
resten inte så litet tänkt öfver det... När man
läser detta, tycker jag, står det en mer och
mer klart, att endast själfva den
ursprungliga ungdomskänslan... du vet naturligtvis
hvad jag menar?... Jag menar det besynnerligt
naiva och spontana och rent oemotståndliga
tycke, som ibland utvecklar sig mellan en ung
man och en ung kvinna ... du vet nog, hur jag
menar... Att det, det — endast och allenast
det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
