Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
— Kan?... Jo, det kan man väl. Men
jag tror det knappt. Man älskar bara en gång.
Jag har aldrig sett... jag åtminstone har
aldrig sett någon, hvars krafter räckte till att
älska mera än en gång.
Nu var det sagdt. Och då Alexandra i
detsamma med stora, egendomligt djupt
glänsande ögon såg rakt in i Ebbas, var det, som
om den sista skiljoväggen fallit mellan de båda
kvinnorna. De kunde inte tala om det —
det förbjöd sig själft — men ett förtroende
var icke desto mindre både gifvet och
emottagen
Ebba satt stilla ett par minuter. Därpå
reste hon sig upp och drog långsamt, litet tafatt
och tvekande, det förseglade brefvet till Eva
Skytte upp ur sin lilla sidenpåse.
— Det är till Eva, sade hon sakta. Kanske
moster Xandra vill ge henne det. Jag tror,
att jag måste gå nu.
Det föll sig åter plötsligt helt naturligt
att säga »moster Xandra», som hon alltid sagt
som barn. Hon tänkte knappt på, att hon åter
sade det. Alexandra hörde det — hon hörde
det med sitt hjärta såväl som med sina öron,
men hon sade bara:
— Jag skall ge Eva brefvet, så snart hon
kommer hem, och hälsa henne ifrån dig.
Men då Ebba stod framför henne, beredd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
