Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Det hördes steg på grusgången bakom
dem, och Eva, litet andfådd af den hastiga
gången, kom fram till dem under de långa
almgrenarna, som nästan släpade mot marken.
— Augusta sade, att du var här, sade hon
glad till Ebba, som genast vändt sig emot
henne.
Alexandra, som Eva knappt kunde se,
bländad som hon var af solskenet utanför, reste
sig också upp — ännu med det öppna brefvet
i handen. 1 den andra höll hon den lilla
biljetten till Eva från hennes far.
— Här är bref till dig, sade hon så lugnt
hon kunde, fastän rösten ännu bäfvade af
sinnesrörelse. Från Marieholm — tillade hon
långsamt — från pappa.
Eva tog brefvet — rodnade, underligt
förvirrad. På många, många år hade hon inte
hört modern använda en så förtrolig
benämning. När hon någon gång var tvungen att
nämna Karl Skytte, brukade hon säga »din far».
— Jag har inte läst, hvad han skrifver,
sade hon. Hela hennes sätt var alldeles
förändradt, tyckte Eva: intet tvång gentemot
dottern, ingen tanke på, att Ebba Stjerne ännu
stod bredvid dem. Ditt bref, har jag inte läst,
men faster Malin skrifver, att han ... att han ...
Hon afbröt sig, läpparna skälfde, hela hennes
ansiktsuttryck var förändradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
