Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
sönderslitna lilla hjärta. Törs d u, nog törs
jag, alltid.
Jag har ju inte mycket att bjuda dig, Ebba:
min hälsa är ingenting att skryta med, jag ä r
ingenting, jag blir kanske heller aldrig
någonting, och att lefva i landsflykt vid tyska badorter
med en karl, som är styf i ena axeln och har
en lefversjukdom (jo, jag har också en
lefver-sjukdom till minne af Afrika: nu måste jag
krypa fram med det, fastän jag i regeln inte
gärna talar om det) — det är inte något som
passar för dig. När jag tänker mig, att du på
ena sidan har det att välja på, och på den
andra antingen piedestalen i Dalsland eller den
stolt själfständiga Balkankarriären, eller — eller
— eller — alla de tusen möjliga möjligheter,
som troligen stå dig öppna, så måste jag medge,
att jag inte känner mig så öfverlägsen som du
menar jag är. Lyckligtvis har jag litet pengar —
inte många. Din Johan har flera. Älskade lilla
dumma Ebba.
Hade du bara sagt det på Sonnenberg,
Ebba! Det hade då varit helt annorlunda att
tala med dig än medelst denna usla uppslitna
penna. När får jag nu komma till dig och höra
dig säga »nej» igen? Det blir ändå »ja» till
slut, annars vore du inte den du är. Min egen
Ebba, hvarför sade du det inte på Sonnenberg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
