Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
förebråelsen var både orimlig och obefogad
gjorde honom ännu mer aggressiv.
Då Ebba, till utseendet fullkomligt passiv,
men i verkligheten alldeles desperat af
otålighet, med nedslagna ögon och hufvudet mot
muren satt och plockade itu en spalierblomma
utan att låtsa höra honom, var det
Hardenfeldt, som i sin på en gång makliga och
burdust själfsvåldiga ton plötsligt tog sig för att
svara för henne.
— Hvarför reste ni inte själf med? (Trots
landsmanskapet och den trägna samvaron hade
det aldrig lyckats dem att bli »bröder».)
Hvarför reste ni inte själf med er svägerska, ifall
ni nu inte tilltror Carter och en rätt hjältemodig
gammal generalska att kunna beskydda henne?
Jag kunde ju nog ha åtagit mig att ta hand
om fröken Ebba här i det jämförelsevis fredliga
Wiesbaden.
— Det kommer väl an på, sade Johan
bitande och buttert på en gång, fullkomligt
ur humör, nästan drifven till det yttersta. Det
kommer väl an på, om Ebba tillåter... hvem
som helst... den förste, den bäste att »ta
hand» om sig!
— Gud i himmelen, utbrast Ebba otåligt,
alldeles enerverad af att så länge se dem
tillsammans och rädd för att de skulle sluta med
att bli ordentligt grofva emot hvarandra. Man
17. — Malling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
