Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
hur han ute på verandan blef hejdad af Elof
Hellwer, som just kom tillbaka, och att de talade
ett par ord med hvarandra. Ebba flydde till
sitt rum.
Men tre timmar efter hade hon åter bref
från Hardenfeldt. Hon låg på sin säng och
grät — så ytterligt förbi och förkrossad kände
hon sig — när jungfrun kom in med det och
sade, att ett stadsbud nyss lämnat det. Ebba
bara nickade och tog det och reglade sin dörr.
Lätt att läsa var det inte — det tycktes
skrifvet i en rasande fart:
»Lilla Ebba.
Jag sitter här med ett helt uppror i mig,
Ebba. Är jag kall, är jag förnuftig? Jag
älskar dig. Jag älskar dig. Gud i himmelen,
hvad det gör godt, att en gång få skrika ut
det! Hör du: jag älskar dig.
Och där sitter du, som då jag lämnade
dig för två timmar sedan: foten på pallen,
armbågen i knät, hakan i handen, ögonen
mörka och grubblande af tusentals
obarmhärtiga frågor. Och den där öfverläppen, som
buktar sig öfver den andra läppen! Ett rödt
insegel, som inte törs brytas.
Och jag är alltså förnuftig. Jag går —
jag bockar mig sturskt i dörren: adjö, fröken
Ebba. Jag går, jag tar min hatt och käpp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
