- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
27

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

dande kunde vinnas. Sä uppkom läran om den oändliga
perfektibiliteten, hvilken var en utvidgning af Voltaires åsigt
och i sjelfva verket flyttade densamma på annan grund.
Den som gaf uttryck åt denna modifikation af nämnda åsigt,
och som sålunda företer ett medlande emellan Voltaire och
Rousseau, var den sedermera såsom politiker berömde Turgot.

Det har blifvit sagdt någorstädes, att så ren sanningen
i och för sig sjelf är, finnes dock i historien knappast
någon sanning som ej öfvat tyranni. Orsaken är den, att så
snart något stort, för menskligheten vigtigt upptäckes, så
löper man till och fäster uppmärksamheten endast på detta
föremål, hvilket man anser ej allenast såsom ett hjelpmedel
för det, som det angifver sig vilja hjelpa, utan såsom en
universal-kur för allt hvad mensklig olycka och ofullkomlighet
heter. Sålunda blir hvarje ny sanning ej endast någonting
till förädling och upplysning för de bättre, utan tillika en
förtärande eld för pöbeln inom sanningens verld, hvari den
förbränner sina vingar, såsom myggorna på ljuset. I samma
mån som vetenskapens framsteg försiggå liksom inför mängdens
ögon, uppkommer på detta sätt alltmera ett nödvändigt ondt:
hela massan af medelmåttor inom vetenskapen — imitatorum
servum pecus — kastar sig hufvudstupa i sanningens brunn
och grumlar dess vatten. Så hade de glänsande resultaterna
af Newtons naturlära och upptäckter bländat mängden; hos
honom låg ej skulden till det theoretiska syndafall från
menniskans högre angelägenheter, som blef en verkan af hans
läras tillämpning på dessa sednare. Äfven enligt Lockes åsigt
kunde lifvet ej utveckla sig annorlunda än såsom ett
resultat af yttre förhållanden. Men då lifvet endast ur sig sjelft
kan förklaras, och således ej ligger inom mathematiken, der
kategorien af nödvändighet i kausalitetsförhållandet under form
af yttre rörelse är den allmänna och enda förklaringsgrunden;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free