- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
38

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

folkets sammanträde suspenderas denna makt; hvarföre ock
den första frågan vid hvarje sådant sammanträde är: om
folket är nöjdt med den gällande konstitutionen, såsom uttryck
af la volonté generale; och den andra: om det är nöjdt med
den hittillsvarande regeringen. — Egentligen var denna yttre
och ytliga åsigt af staten en följd af den filosofi, mot
hvilken Rousseau oupphörligen opponerat sig, men öfver hvilken
ban aldrig höjt sig, och hvilken han således, så vidt han
följde sitt förstånd, var tillgifven. Ehuru han nu såsom
samhällsbildningens kärna framställer la volonté generale, så
är dock| denna hos honom ej ett uttryck af den i och för
sig förnuftiga och allmänna viljan, utan förekommer blott
såsom ett aggregat af många enskilda individers tillhopalagda
viljor, hvilka sins emellan få jemka sig så godt de kunna.
Det är den absolut fysiska individualiteten, med heder och
värdighet af moralisk, som ligger till grund för hans stat. —
"Ar öfverensstämmelsen mellan de fria viljorna eller
överenskommelsen grund för samhället, eller fordras ej någonting
annat som gör att menniskorna komma öfverens, nemligen
förnuftet sjelft?" Denna fråga finnes ej hos Rousseau
uppkastad, utan han utgår från sjelfva fördraget såsom det,
hvarur allt skall deduceras, och hans system gör hela
samhällstillståndet våldsamt och dock arbiträrt: folket måste
alltid befinna sig i ett insurrektions-tillstånd mot regenten; men
detta hindrar likväl ej Rousseau att påstå, att staten är ett
tvång till frihet: vilja ej menniskorna af sig sjelfva vara fria,
så må man dertill tvinga dem.

Ifrån dessa åsigter utgingo sedermera andra, som sökte
att gifva dem mera filosofisk halt och sammanhang.
Egentligen grundar sig Rousseaus åsigt på den från det rent
individuella utgående sensualismen. För att nu renovera denna
och upphjelpa och öfverskyla dess fattigdom, uppkom läran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free