Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
ÅTTONDE FÖRELÅSNINGEN.
Det är ej obekant, att en egen, alltmera
öfverhandtagande riktning i theologien eger rum, kallad rationalism.
För denna är Kants arbete: "Die Religion innerlialb der
Grenzen der blossen Vernunft" den ursprungliga codex. Sjelfva
namnet rationalist förekommer först der. Det fanns förut
tvänne åsigter i religion och theologi: 4) naturalismen, som
förkastade all gudomlig uppenbarelse, de s. k. deisternas lära;
2) de orthodoxas. — Kant antog en medlande ställning
mellan båda; han vindicerade öfverallt förnuftets högsta och sista
decisionsrätt, och påstod att uppenbarelsens sanningar ej
voro riktiga, om det icke vore deras ändamål att omsättas
till förnufts-sanningar. Härmed förkastar han dock ej
förstnämnda sanningar, utan säger dem vara ämnade att
utvecklas af förnuftet till öfverensstämmelse med detsamma.
Uppenbarelsen är alltså medel i Försynens hand att hjelpa
menniskan till utveckling af förnuftet.
Kants odödliga förtjenst är, att hafva vindicerat
frihetens begrepp och infört det i menskliga medvetandet.
Ej så som skulle detta begrepp kunna vara borta derutur,
men det kan hos menniskan finnas såsom blott blindfödt,
utan medvetande af sitt eget väsende; hvilket förhållande kan
gå ända till misskännande af detta väsende, äfven hos
naturer som med dess energi äro mest begåfvade. Så hos
Luther, som nekade friheten. Så ock i Franska
revolutionen; den ville öfverallt konstituera friheten, och denna
revolutions hela enthusiasm kom af frihetens hemliga makt
bos densamma. Men hvilken plats skulle hon väl theoretice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
