Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
gare, blott med undantag af qvinnor, barn och tjenare, hvilka
ej äro aktiva medborgare.
Nu uppstår frågan: huru skall en på dylika
rättsgrunder fotad stat uppkomma (dess existens måste medgifvas vara
ej blott nyttig, utan nödvändig), och huru skall densamma
kunna förlikas med det närvarande ofullkomliga
samhällstillståndet? Jo, svarar Kant, de närvarande författningarne äro
rätts-enliga, om det sanna ur dem kan utvecklas. Men Kant vill
härmed ej leda till revolution, utan är tvärtom i detta
afseende ganska sträng. Så, ehuru suveräniteten finnes hos
folket, har det dock ingen tvångsrätt mot regenten, ty en
högsta styrande makt måste alltid finnas i staten. Men om
ingen tvångsmakt eller positiv resistens mot den pro tempore
lagliga styrelsemakten får finnas (ty Kant förkastar, som sagdt är,
rebellion), så tillåtes dock den negativa resistensen; t. ex. en
embetsmän får ej uppresa sig mot regeringen, men väl har
han rätt att, i fall han anser styrelsen handku^orättvist,
nedlägga sitt embete. Denna passiva resistens inom lagarnes
gränsor är förnuftsenlig, ja en pligt. — Hvad de regerades
positiva inflytande på den regerande angår, så är detta
visserligen inskränkt till ett moraliskt, men måste, för att kunna
såsom sådant förnimmas och göra sig gällande, fordra
diskussionens eller det offentliga förnuftets obundenhet. Det är
härigenom Kant finner den närvarande statens framskridande
till den förnuftiga möjligt, och detta uttrycker han i en
trivial regel, som vi kallat det enda medel att göra
oppositionen laglig: lydnad för gällande lag, men med fri
tillåtelse att begära en bättre. — Derföre borde den som
klandrar, det man ej skytt uttalandet af den sats, att endast
samtyckta lagar böra lydas; — den, säger jag, som härvid
tillgriper de vanliga deklamationerna om upplösning,
revolution o. s. v., borde besinna, huruvida det ej vore tjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
