Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Sedan Kant visat, att vid erfarenheten mångfalden kommer
från sinnena, men formen från förnuftet, så blir den
närmaste frågan: huru kommer det ena af dessa momenter till
det andra? och hvad är bådas enhet? Om nu intet kan
komma in i medvetandet såsom ett yttre, som ej redan
förut i visst afseende är ett inre, så kan ej denna enhet
sökas utom medvetandet, så eger redan förmedlingen i omdömet
mellan subjekt och predikat betydelsen af jag = jag; sjelfva
ko-pulan är filosofiens princip, det alltid sig upprepande i all
kunskap. I följd deraf således, att intet intryck, enligt Fichte, kan
ske på intelligensen f utan allt redan förut är uti eller måste
förklaras ur medvetandet sjelft, blir den yttre verlden blott
ett föreställningssätt, en bestämning hos intelligensen. Ett
Ding an sich kan alltså ej finnas, utan är i sjelfva verket
blott uttryck af intelligensens gräns i hvarje ögonblick, men
som han kastar utom sig. Den sinnliga verlden såsom
någonting reelt nekar således Fichte, fullt konseqvent: den
är blott intelligensen sjelf, ehuru ej erkännande sig såsom
sådan. Men går ej verkligheten fore begreppet? Nej, det är
blott en fördom. Till bevis likväl, att intelligensen verkligen
producerat denna verlden, skulle man uppvisa en energi,
der tanken frambringar verkligheten och ej tvärtom. Det
är visserligen närmast det praktiska gebitet, inom hvilket
detta gäller, ty friheten utgår från ett begrepp, som hon
sjelf realiserar; men då frihet ej kan finnas såsom något
sekundärt, så, långt ifrån att begreppet af energi och kraft
ej skulle vara det högsta, är det just detta, som utgör
menniskans väsende, och endast derföre tillskrifver sig ock
menniskan frihet. Med ett ord: den frihet, som Kant
tillskref det praktiska förnuftet såsom utgörande dess väsende,
denna frihet vindicerar Fichte också åt det theoretiska
förnuftet. — Vi ha härmed kommit till den realistiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
