Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
stannar man vid detta allmänna uttryck, sä förvandlas Gud
till ett blott objekt. I hvad förhållande står nu detta till
subjektet? Så länge Gud antages såsom blott objekt,
innehåller han uti sig en motsägelse; han förutsätter nemligen
ett annat, ett subjekt, och upphäfver sålunda sig sjelf såsom
absolut. Derföre kan det härvid ej stanna; äfven den sunda
känslan nöjer sig icke med begreppet om Gud såsom blott
objekt, ty Gud hörer till den invärtes menniskan; det är
således inadeqvat att han fattas såsom blott yttre, och detta
så mycket mer, som menniskan ej ens kan fatta sig sjelf
såsom blott sådant. Det är alltid på objektets förklaring
man drifver. I alla systemer, som på detta sätt fatta Gud,
blir han ock endast en Deus ex machina, hvilken man har att
taga till i yttersta instansen. Således, i stället för att vara
uttryck af oändlig fullkomlighet, blir han tvärtom ett uttryck
af mensklig ofullkomlighet, och det visar sig, att detta
antagande af Gud blott såsom en nödtorftig enhet ej
tillfredsställer menniskan sjelf, ty Gud skjutes dervid än hit, än dit,
hvar han kan behöfvas att förklara eller lösa en
motsägelse. En nödvändig följd af detta sätt att behandla den
högsta principen såsom blott objekt är äfven försöket, om man
ej skulle kunna umbära honom. Så framkallade Cartesii
försök, att förklara den inre verlden endast ur sig sjelf, ett
motsatt försök, att på samma sätt förklara äfven den yttre,
nemligen hos Spinoza. Är ej allting det absoluta, är ej allt
substansen? frågade han. Derföre blef han ock noterad
såsom atheist. Hos Spinoza var likväl detta förklarings-försök
åtföljdt utaf känslan af dess otillräcklighet, hvarföre ock ett
nytt bemödande uppstod, att ur Cartesianismen, som
slutligen stannat i en dualism mellan andligt och kroppsligt samt
antagit Gud såsom komplement för båda, vindicera den inre
verlden såsom sjelfständig; hvilket var Leibnizs intellektualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
