Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och det sednare endast genom det förra; deremot i den
animala naturen är individet sjelfständigt. Den store läkaren
Boerbaave i Holland, som var Linnés läromästare, har sagt,
att djuret förer sin rot med sig. Det är lösryckt från
jorden, eller har spontaneitet i sig och sin nutritions-process
inom sig sjelft, i motsats mot plantan, som är fästad vid
jorden. Hos djuret visar sig nemligen begreppet inneboende
såsom lif, såsom någonting af egna lagar styrdt. Här är
ock förbållandet mellan art och individ än tydligare: arterna
producera sig alltid i individet, och de kunna ej genom
blandning eller utom sitt slägte bibehålla sig; hvarföre
bastarderna, genom att hafva gått utom sitt genus, sakna
aflelseförmåga, eller ock plägar denna, om den någon gång
hos dem skulle finnas, alltid utslockna i tredje eller fjerde led.
Hvarje lif rör sig i den animala naturen inom sin egen linea,
som ej med en annan kan förblandas. Just detta är ett af
hufvudskälen för den mycket omtvistade tanken, att
mennisko-slägtet är af en och samma art. Det hufvudsakliga
beviset, att de olika racerna eller varieteterna ej äro olika
arter, består just deruti, att menniskan med sin like öfver
hela jorden reproducerar sig: det finnes inga bastard-racer
af menniskor. Hvad som blifvit sagdt om djuret, att det
förer sin rot med sig, gäller absolute om menniskan: hon
är det absoluta individuum, emedan i henne förnuftet blifvit
till för sig sjelft. Således är här lifvet eller lagen ej
omedveten af sig sjelf, utan fattar sig i sitt ursprung och är
sålunda sin egen produkt. Då djuret ej kommer längre än
till spontaneitet, så tillkommer deremot menniskan frihet,
d. v. s. roten af hennes varelse har kommit i dagen. Deraf
ock det olika förhållandet mellan art och individ inom
djurriket och hos menniskan. Menniskan är den absoluta
föreningen af slägte och individ, ett absolut individuum, hvaruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
