- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
139

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

TRETTONDE FÖRELÅSNINGEN.

Filosofiens närmaste bemödande efter Schelling var, ej
att komma till, utan att komma ur det absoluta; och vårt
närmaste bemödande blir att uppvisa vissa riktningar i detta
afseende, härledande sig från inbillningskraftens och känslans
sträfvande att fylla det djup, hvari tanken genom Schelling
hade störtat sig sjelf. Det efter utseendet alldeles obestämda
i detta djup var för känslan någonting särdeles lockande,
och det är ej utan att Schelling sjelf gifvit anledning till
dessa riktningar. Den idealismens transformation, hvarigenom
den kom in i identitets-filosofien, hade skett derigenom, att
denna filosofi jemte tankens subjektiva och medvetna
verklighet. såsom intelligens, i sig äfven upptog tanken såsom
objektivt verksam, ehuru i denna verksamhet medvetslös, i
naturen, och delade sålunda tanken i den medvetslösa ocb
den medvetande. Då nu det absoluta var enheten af båda
dessa sidor, blef detsamma en genomträngning af förnuftets
medvetslösa och medvetna verksamhet, och Schelling sjelf
förklarade derföre organen för all filosofi vara den intellektuella
åskådaingen, hvilken han sade vara densamma som den
(Esthetiska. Uti den gestalt, ban gaf idealismen, framstår det ^esthetiska
såsom högsta enhet af båda sidorna eller af motsatsen mellan
frihet och nödvändighet. Detta öfverensstämde med snillets
beskaffenhet och verksamhet såsom enhet af begrepp och
omedveten natur, hvarföre ock snillet mer är lycka än
förtjenst; ett förhållande, hvilket också utgör grunden till den
verkan som betraktandet af ett konstverk medförer,
nemligen känslan af en inre harmoni och lycka, i tby att konst-

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free