Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
den äldre pietismen alltid antog, att känslans föremål äfven
vore tankens, hvilket uttalade sig i den theologiska ’åsigt,
att dogmerna, om ock öfver, dock ej äro mot förnuftet,
utan ega sin grund i ett högre förnuft. Härvid exilerade
förnuftet således ej, utan hade fri talan, och den äldre
pietismen var derigenom långt mera substantiell. Den moderna
pietismen åter förklarade sig emot förnuftet, förklarade
filosofien för bankrutt, och att endast känslan vore det rätta: det
var för densamma gifvet, att tanken ej kunde komma längre*
utan känslan proklamerade sin suveränitet. Detta åter är,
noga taget, blott ett uppträdande af det genialiska Jaget.
Känslan eger nemligen ingen allmängiltighet; om alltså
gudsfruktan hos någon finnes såsom känsla, så måste detta för
honom anses vara en utmärkelse i moraliskt afseende: det är
ej allom gifvet att komma så långt, ej alla hafva af vår Herre
fått denna förträffliga känsla, — hvilken afvärjde alla tankens
försök att tränga inom dess gebiet: tanken skall ej mera våga
sig på ett dylikt försök; och just ett sådant afvärjande af all
tankens och forskningens möda proklamerade den moderna
pietismen såsom sin vördnad för Gud. Men det är tydligt,
att detta ej är en vördnadsbetygelse för vår Herre, utan för
det genialiska Jaget; hvaremot de, som ej äro så väl utrustade
med hög och gudelig känsla, äro varelser af lägre slag;
deraf den arrogans, som, trots all skenbar ödmjukhet,
finnes hos denna åsigt: — så skall det vara, utan bevis, endast
i följd af den genialiska känslan.
Allt detta gick till en början förträffligt och lät
präktigt. Den æsthetiska betraktelsen sysselsatte sig med sina
symboler, polemiken mot de gamla formerna var förbi, allt
var lugnt. Men bela denna herrlighet skulle snart taga ett
snöpligt slut, ty då tanken aldrig kan underlåta att göra
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
