- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
148

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

med förkärlek bilderna deraf, särdeles i mythologien;
hvarpå vi till och med hos oss hafva bevis i deras
bemödanden, som sökte upplifva den nordiska mythologien, och
bland hvilka äfven jag varit en. Man såg gerna i dessa
myther ett uttryck af menniskans högre sjelfmedvetande.
Det var endast mot förståndets gamla barrièrer som denna
känsla visade en polemisk riktning. Men det inadeqvata
i denna uppfattning visade sig snart af sig sjelft. Känslan
är ej någonting till sitt innehåll nödvändigt; derföre blef ock
den lycka, som ensamt i känslan hade sitt stöd, och allt
detta herrliga väsende på Herrans högra hand i hast slut,
och slog om till en känsla af disharmoni med Gud och sig
sjelf. I denna disharmoni låg en tillräcklig protest mot den
förra saligheten, en protest, som, om denna salighet varit af
rätta arten, aldrig hade uppstått. I sjelfva verket innefattar
känslan så väl det ena som det andra, hvarföre ock den,
som fattar henne såsom enda formen för lycksalighet,
alltid utsätter sig för ett sådant oinslag som det
nyssbe-rörda, ty känslan låter ej kommendera sig. Detta
omslag medförde den desperata romanticismen, i hvilken det
positiva redan - såsom känsla vände sig till sin egen negation,
hvilket så till vida var ett framsteg. Sammalunda på det
politiska gebitet. Det historiska befanns visserligen innehålla
ett tillfredsställande för känslan, men äfven här skedde ett
dylikt omslag, nemligen i afseende på belåtenheten med de
historiska formerna, synnerligen de från medeltiden tagna. Äfven
fantasien delade detta allmänna affall: den förstörde sina
vackraste former med ett slags skadeglädje; och oaktadt den
fromma känslan derigenom blef bitter och drog sig tillbaka
inom sig sjelf, så var detta dock ett verkligt framsteg: alla
dessa former voro af-arter af idealismen, ty ingen känsla
låter proklamera sig såsom allmänt giltig sanning eller förmår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free