- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
151

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

språk på absolut visshet, är hon dock i sjelfva verket det
ovissaste af allt, någonting som både kan vara och icke
vara. Hon är nemligen medvetandet af det närvarande
intrycket. Men man har så ringa visshet att denna närvar<r
innehåller någon sanning, att den enda garantien, att den ej
är blott illusion, består deruti, att äfven andra märka
densamma. Också är det en fördom att tro denna
omedelbara visshet vara så omedelbar, ty den är i sjelfva verket
förmedlad af förnuftet, och hvarje bestämning, som jag ger åt
den omedelbara känslans objekt, innebär alltid tillika en
klassifikation, alltså ett användande af genus, sif begrepp,
endast att de relationer af tanken, som deruti innehållas, ske
så hastigt, att man ej märker dem. Man kunde invända,
att härvid vore att skilja mellan den genom känslan gifna
vissheten om yttre objekter och den om sig sjelf och sitt inre,
såsom det rätta omedelbara; men derigenom återkomma samma
svårigheter, och tanken kan så litet vara nöjd med existen^
sens omedelbara visshet och factum, att den alltid frågar
efter grunden till denna existens, och i och med detsamma
står öfver denna sjelf: ty sådan är tanken till sin natur, den
står till och med öfver sin egen existens såsom blott sådan
eller såsom factum. Således för att finna tankens visshet,
får man så litet tänka sig vissheten såsom omedelbar, att
tanken tvärtom får visshet först i och med detsamma han går
öfver det omedelbara. Tanken är upphöjd öfver existensen,
och förgängligheten sjelf skulle ej kunna för honom existera,
om han ej vore deröfver höjd.

Men om sålunda tankens fråga efter grund är
oafvis-lig, så kan han endast tillfredsställas i det som är sin egen
grund. Men denna grund är friheten, som är tankens rot,
emedan hon också står öfver all existens, och utgör det,
hvarigenom tanken har del i det väsende som är grund till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free