Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
såsom innehåll, sjelft ër tanke; om vi sedan sett Fichte utgå
från sjelfmedvetandets identitet med sig sjelft, men tillika
att denna identitet, emedan den hos honom alltid fann sig
behäftad med en främmande inskränkning, blott kunde fattas
såsom en oändlig progress för att upphäfva denna sin
negation; om i Schellings identitets-lära idealism och realism
synas vara blott olika sidor af samma sak, — dock så, att
dervid alltid lemnades obestämdt, hvilkendera sidan som är
högre och väsendtligare: så äro vi med det Hegelska
systemet komna in på den absoluta idealismens ståndpunkt,
hvilken ej erkänner någonting annat än tanken, och der
naturen blott är en abalienation af tanken från sig sjelf, hvilken
synes falla utom densamma derföre, att tanken i denna
abalienation ej är medvetande, ehuru den äfven deri är med.
Tankens arbete består, enligt denna åsigt, i att bringa sig ur
denna abalienation, d. v. s. att begripa naturen och
förnuftet, samt att i båda begripa sig sjelf: naturens och andens
filosoß. Före båda dessa delar af filosofiens system går
likväl logiken, d. v. s. en utveckling af tankens egna
bestämningar, hvilka tillika äro naturens lagar, sådana de uti den
rena tanken såsom sådan göra sig gällande. Logiken hos
Hegel svarar således mot hvad man förut kallat metafysik,
såsom läran om det som är bortom naturen. — Detta är
nu den tanke, som Hegel söker att i dess rena
väsendtlig-het utveckla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
