Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
detsamma för sig sjelf sfisom tanke. Denna tankens rörelse
framstälda Hegel i logiken. Den uppstod, enligt bans lära,
derigenom, att allt objektivt inom sig hade ett subjektivt
moment, hvilket visade sig deruti, att hvarje objektivt är
ett återgående inom sig sjelft. Om nu den yttre naturens
karakter är att vara objekt, så hade den följaktligen, genom
sin nyss nämnda beskaffenhet, i sig tankens momenter, hvilka
derföre äfven inom naturen till en viss grad utvecklade sig,
t. ex. genom slägten och arter, som ej voro att fatta endast
så som yttre former för verkligheten, utan voro inneburna i
verkligheten, hvilken således var det lefvande, sig sjelft
reproducerande begreppet. Tanken, betraktad i denna sin
abalienation eller såsom yttre objekt, utgjorde föremålet för den
andra delen af Hegels filosofi — filosofien öfver naturen,
hvari denna fattas såsom en omedveten intelligens, i hvilken
den medvetna kan liksom upphemta sig sjelf. Den högsta
potensen af tankens utveckling är det subjektiva, åter
uppenbarande sig såsom sådant för medvetandet: innehållet af
intelligensens egen filosofi. Denna hade nu att inom sig och
i högre potens iakttaga samma förfarande, som förut i
afseende på naturen: anden finner sig först försänkt i naturen,
såsom en produkt af densamma, eller sätter sig, till en
början, såsom reel, såsom natur, hvari det ideella är
försänkt.
Detta är den förhistoriska perioden; —en historia
uppkommer först när tanken kommit till sig sjelf, men dermed
går ej så fort. Om den förhistoriska perioden är just
ingenting mer att säga, än: "så har det skett"; förhållandet
mellan natur och ande är här obestämdt, liksom mellan ondt och
godt. Detta tillstånd kan af känslan idealiseras, och kallas då
paradisets lugn; men det kan ock, å andra sidan, likaväl
kallas djuriskhetens tillstånd, alldenstund tanken ej ännu vaknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
