Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
righeten af nämnda fordran, innesluta sig i ett gravitetiskt
dunkel, talande om allt annat, utom det som göres behof. Men
vi äro ej för en sådan prokrastination af frågan; ej heller för en
annan, nemligen att så länge sysselsätta sig med andras tankar i
saken, att man aldrig hinner fram till sina egna; hvilket ock
är ett sätt att undvika nämnda farliga fordran. Ehuru vi
framställa historien, ja historiens begrepp, ämna vi alltså
ändock ej att framställa blott sakens historia, ty derigenom
kommer man till intet resultat, hvilket vore en dålig historia.
En tredje utväg att undvika sjelfva hufvudsaken, denna
positiva del, vore den, att påstå dessa frågor vara så svåra
för menniskan att lösa, att hon dermed aldrig kan komma
till rätta, hvarföre hon ock dermed så litet som möjligt bör
sysselsätta sig. Det kunde möjligen gå an, att på detta satt
undvika svaret under tider af lugn, då tron hvilar på sin
egen grundval så tryggt, att den ej känner ens fläkten af
ett tvifvel. Det har funnits en sådan tid, och önskligt vore
att ha den åter. Skulle deremot tron hafva kommit till
korta genom tidens utveckling, så är den rådlös mot tviflet
sedan den en gång deraf blifvit störd. Ty denna tros förra
existens hade sin grund deruti, att den förutsatte
öfverensstämmelsen mellan sig sjelf och det högsta vetandet. Om
nu emellertid en skiljaktighet mellan båda yppats, så återstår
visserligen, utom bemödandet att på forskningens väg åter
söka bådas försoning, ännu en tillflykt. Tron är till sin natur
andelig, ja menniskans högsta andeliga skatt. Går den
förlorad , så kan man måhända försöka att kasta bort det andeliga
och grunda hela existensen på det materiella ensamt. Men
äfven ett sådant försök blir olyckligt i utgången; ja, hvad
som utmärker vår tid och som de borde besinna, hvilka
demonstrera mot densammas materialistiska riktning, är, att
andens oro farit in i allt det materiella och dess intressen. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
