Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
åter, som gjorde densamma mera populär, var Herder; den
var i hans "Ideen" den ledande tanken. — Hvad som
deremot kan läggas dessa författare till last var, att de
förbisägo den sanning, att meranämnda analogi dock ej är
saken sjelf; hvaraf följer, att om man vid bestämmandet af
mensklighetens utveckling och dess mål ensamt håller sig till
individen, man i det hela blir otillfredsstäld och ej, efter
att hafva beskådat fantasiens tapetmåleri med denna analogi,
föres in i ämnet sjelft. Ty mensklighetens intelligenta
utveckling kan dock ej sökas i en sådan fysisk, som
individens, icke heller vill menniskan erkänna sig, såsom den
fysiska varelsen, sluta med tillintetgörelsen. Att man gick ifrån
denna fysiska analogi, var derföre en nödvändig följd deraf,
att tanken inom sig tog problemet till beskådande. Vid
lösningen deraf blef i all filosofi alltid två vägar möjliga. Den
ena uttrycker förnuftets fordran af enhet med sig sjelft, hos
pantheismen, i hvilken åsigt just denna förnufts-enhet
undangjort sitt arbete, så vidt problemets lösning för densamma
var möjligt. Men hvad som alltid för den återstår, är ett
svar på frågan: huru får man tvåan ur ettan? Ty
dualite-ten är i sjelfva verket lika oumbärlig och verklig som
identiteten. Huru denna på en gång dualitet och identitet
skall, enligt min tanke, fattas och uppvisas, huru jag löst
detta problem, är hvad som nu tillhör mig att ådagalägga.
Låtom oss för detta ändamål kasta en blick på
vetenskapens historia. Vi skola dervid ej gå längre tillbaka än
till 18:de seklet. Dess vetenskapliga bemödanden visa, att
börja med, en rivalisation mellan realism och idealism. Men
filosofiens uppgift är i sjelfva verket ingen annan, än att
förklara förnuftets öfverensstämmelse med sig sjelft; en sådan
harmoni söker förnuftet oafbrutet, utan att af några
svårigheter låta sig afskräckas, och denna uppgift är ock det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
