Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
dess lif och enthusiasm ett bevis derpå, att filosofien nu befann
sig inom ett högre gebit än fore Kant. Också firade den, i
första hänryckningen, sin försoning med hela verlden; — något
för tidigt, vi medgifva det. Filosofien är den mest aktiva af
alla vetenskaper, och hvad man kan lägga denna, känslans
och fantasiens filosofi, till last är, att den allt för tidigt slog
sig på latsidan. Den var en riktning som gick ut på att
frossa i lycksalighet, i en poetisk lyx. Allt flög densamma
i mun liksom stekta sparfvar, hvilka den blott hade att
förtära. Men också tog den derföre ett snöpligt slut; ty sedan
den yttrat sig såsom en reaktion mot de förra åsigterna och
öfvertygelserna och öfvervunnit dem, — den enda
kraft-effekt, af hvilken den var förmögen, — och nu skulle sätta ett
positivt i deras ställe, befanns den vanmäktig och tom på
innehåll. Deraf hände sig, att den blef ledsen vid sin lycka
och derföre kastade sig på olyckan, hvadan i stället för de
lyckliga poetiska optimisterna uppstod ett helt slägte af
poetiska pessimister; den lycksaliga romantiken gick öfver i den
desperata, hos Byron och den nyare Franska skolan. På
samma sätt gick det ock i politiken. — Ser man på
polemikens liflighet, kan den lätt bedraga, såsom vore den ett
positivt. Men så litet var den kapabel att producera ett
sådant, att man, efter det gifnas förstöring, fann sig
föranlåten att apotheosera de förra formerna. Det vore föga
angenämt att följa alla de riktningar, i hvilka denna ur
Schel-lings lära utvecklade åsigt visade sig. Att karakterisera denna
ihåliga negativitets bedrifter bakom det af densamma
förfalskade positiva, hvilket den sköt framför sig såsom sina
symboler, ehuru de i sjelfva verket voro för densamma
fullkomligt främmande, är ej mödan värdt. Bakom dessa symboler
lät den dunstbilden af sitt eget jag framskymta, liksom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
