Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Naturen var alltså endast tankens förutsättning för sig sjelf,
och om den ej såsom sådan straxt igenkännes, är den blott
en för sig sjelf främmande vorden intelligens. Så lättfärdigt
detta än vid första påseendet kunde tyckas, så betyder dock
detta naturens "höger-om vänd er" ingenting annat, än
andens sjelf-igenkännelse, hos Hegel. Tanken är här både sin
monad och sitt universum, hvarföre ock det Hegelska
systemet af efterföljarne karakteriserades såsom tankens monism.
Den Hegelska filosofien blir sålunda blott en tankens
monolog, der den, som föreställer den andra personen, blott är
den förstas egen skuggbild. Men så vidt måste dock
tanken gå utom sig sjelf äfven här, att det blir en dialog; och
i sjelfva verket är dèt ju också klart, att om tanken
söker enhet med sig sjelf, så kan det sökta ej vara
absolut identiskt med det sökande jaget sjelft, emedan då intet
sökande funnes eller behöfdes. Men häraf följer, att den
högsta motsatsen hvarken är den emellan jaget och naturen,
ej heller mellan ett frånvändt jag och ett åtvändt, utan
eger sitt rätta uttryck och betydelse endast i ett jag som
utgår till ett annat lika verkligt jag, till ett du. Ett sådant
jag är det fria jaget, hvilket ej är möjligt på annat sätt, än
jemte en flerhet af verkligt likartade. Först sålunda blir
friheten en skapande frihet, som satt sin motbild mot sig
sjelf, såsom en lika fri. Detta är gudomligheten, som är
sitt eget både jag och du, och som i sin enhet tillika är
sin motbild. Friheten, säger man, kan endast fattas
derigenom, att man har tvänne sjelfständiga principer, ej blott en;
och redan till följd häraf skulle man med högsta befogenhet
kunna anmärka, att ur enheten kommer aldrig
mångfalden, emedan den sistnämnda då skulle blifva blott sken.
Skulle åter detta ej på logisk ståndpunkt kunna rättfärdigas,
så svarar jag, att frihetens sfer är högre än den logiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
