Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
emedan der alla logiska förhållanden gå in i hvarandra och
sålunda upphäfvas, der, således, t. ex. verkan, såsom fri och
ej nödvändig, är lika fri orsak som orsaken sjelf. Så är
äfven i förhållandet emellan accidenser och substansen inom
frihetens sfer icke fråga om sådana förgängliga
personifikationer, som den Hegelska filosofien presterat, utan hvarje
accidens är likaväl substans som substansen sjelf; de förra
äro ej blott ett påhänge till den sednare, utan, såsom
utgörande en dennas verkliga åtskiljning af sig sjelf från sig sjelf,
äro de i förhållande till densamma en enhet och en dubbelhet
på samma gång. I afseende på uppfattningen af detta förhållande
kan man förebrå alla de föregående systemerna, att de
hvarken varit nog realistiska eller nog idealistiska; analyserar
man nämligen den idealistiska filosofiens konstruktion, så
finner man, att dermed går bra så länge man talar om
intelligensen i allmänhet, men så snart man skall göra det
väsendtliga steget från en intelligens till en annan, eller till
begreppet person, hvilket ej kan förnimmas utan att ock en
annan person med detsamma fattas — d. v. s. utan en
dupplicitet — så kommer man ej ur fläcken. Ett bevis, huru
litet motsatsen mellan natur och intelligens är den högsta, kan
ock hemtas deraf, att naturens kännedom beror på anden sjelf
och förutsätter honom. Så t. ex. om vi erfara något i
naturen , lägga vi alltid ett substantielt der bakom, hvarigenom
det af oss erfarna också af alla kan erfaras, och om detta ej
inträffar, förklarar man intrycket för falskt; hvilket visar, att
man endast med förutsättning af en annan intelligens kan
antaga naturen såsom verklig. Denna på en gång enhet och
dupplicitet mellan intelligenser är den högsta punkt, hvartill
filosofien för närvarande hunnit.
Den tredje ändtligen af de riktningar, hvilka i den
Schellingska filosofien ega sitt ursprung, är ännu i görningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
