Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
TREDJE FÖRELÄSNINGEN.
Vi gä att i denna föreläsning möta en förebråelse, som
kunde oss göras. Vi hafva i vår sednaste framställning ofta
nämnt ordet pantheism, utan att ännu tydligen och särskildt
hafva bestämt dess begrepp. Man kunde fordra detta så
mycket mera som, enligt vår tanke, pantheismen är ett
nödvändigt moment i all filosofi; och om äfven det begrepp, vi fästa
vid denna åsigt, redan visat sig i de framställningar vi
hittills gjort af densamma, är det likväl skäligt att vi
särskildt bestämma detta begrepp, hvarmed vi ock bereda
oss tillfälle att sätta vår egen princip i klarare dag.
Pantheismen således är den lära, som identificerar skapare och det
skapade. Detta är, säger man vanligen, den hedniska
åsigten, och vi neka ej att så är.’ Men det finnes en gröfre
eller yttre, och en finare eller inre hedendom, och man må
ej tro att den sistnämndas period ännu är förbi, fastän vi
i historien tala om den hedniska, katholska och Lutherska
perioden. Den regenererar sig tvärtom ständigt med allt
större andelig skärpa, och kan derföre blott af anden sjelf
öfvervinnas. Vi vilja fästa vår framställning vid begreppet
af Gud såsom verldens verkmästare. Detta är grunden till
det teleologiska beviset för Guds existens. Vid detta begrepp
och detta bevis förekommer, att Gud är den första orsaken,
och verlden en verkan af honom. Nu ligger i begreppet
om hvarje verkan begreppet utaf afhängighet, och af absolut
afhängighet då frågan är om en verkans absoluta orsak; det
vill säga att verlden, sålunda fattad, blir absolut afhängig af
Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
