- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
201

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

öfver all realitet och dermed har uti sig döden eller
negationen, ej blott, såsom i naturen, negativt, utan positivt, så att
den förstör sina egna skapelser för att objektivera sig på ett
fullkomligare sätt, och döden är sjelfva dess energi, som
gör att den går öfver all verklighet.

Denna åsigt af verlden och historien har sin heroiskt
moraliska sida uti Stoicismen, hvilken utgör det absoluta
veto mot det individuella såsom sådant. Endast intelligensen
i sin renhet är enligt denna åsigt det möjliga och verkliga,
och denna rena intelligens är en oupphörlig energi att vara
för sig sjelf. Den personifierar sig derföre oupphörligen, men
dess personifikationer äro förgängliga och sönderbrytas af
intelligensen sjelf. Här eger således en oupphörlig process
rum, men som kastar allt förflutet såsom skräp bakom sig.
I och för sig sjelf måste en dylik åsigt, om den finnes i
en tid sådan som den närvarande, hvilken har till
hufvud-svaghet att förguda sig sjelf, vara egnad att göra ett djupt
intryck och att ega en framtid, emedan den utgör en
skärseld för all obehörig subjektivitet; den är domen öfver
en subjektivitet, som i sin skröplighet och förgänglighet velat
göra sig odödlig. Men historien sjelf, sedd från denna
synpunkt, faller under kategorien nödvändighet. Ser man
nemligen närmare till, så får man visserligen erkänna, att en sådan
åsigt som den, om hvilken vi sednast talat, ej är utan
frihetsbegreppet, såsom begreppet om det som är sin egen
lag. Å andra sidan är det likväl tydligt, att denna åsigt
blott negativt fattat friheten, hvilken väl är fri från yttre
bestämdhet, men ej en frihet, bestämmande sig sjelf till något,
alldenstund ett sådant något ej finnes; alla dessa individer,
dessa personifikationer blifva nemligen blott hvad de alltid
varit, försök som aldrig lyckas. Huru skulle också denna
frihet eller sig sjelf förverkligande möjlighet kunna söka och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free