- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
216

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

just Guds oändliga rikedom, att han ur sig evigt producerat sin
lika gudomliga motbild. Derföre är ock christendomen den mest
spekulativa af alla religioner, emedan den ej begynner med en
abstrakt enhet, utan med en sådan, som i sig har sin
åt-skilnad eller motbild, Gud i Gud, — ej med Gud såsom blott
ett abstrakt oändligt väsende, utan såsom alstrande sig sjelf
ur sig sjelf af evighet. Hvad christendomen kallar Ordet
eller Sonen, som af begynnelsen var när Gudi, är just Gud
sjelf i denna sin motbild. Den essentiella enheten i denna
dupplicitet af hvad christendomen kallar Fader och Son är det
tredje[: Anden.

Nu återstår att se, i hvad förhållande menniskan står
till detta gudomsbegrepp. Dervid förefaller detsamma, som
vid menskliga personligheters förhållande till hvarandra eger
rum, alldenstund vår tanke icke är skapande, och således
ingen intelligens kan konstruera den andra, — hvilken
konstruktion just är det problem, hvarpå idealismen nödvändigt
kantrar, — nemligen att all personlighet, som vi skola lära
känna, måste komma oss till mötes. Väl ligger möjligheten
af en gemensamhet med andra intelligenser i det
gemensamma vetande som finnes hos alla; men verkligheten
åter af denna möjlighet beror ej på den menskliga
intelligensen sjelf, utan förutsätter hos de ändliga intelligenserna, att
den ena skall framställa sig för den andra; ty endast hos
Gud äro möjlighet och verklighet identiska. Ja, ej ens denna
möjlighet existerar såsom sådan före verkligheten; den vore
i annat fall ej en möjlighet till verklighet, eller vaknade aldrig
till verklighet. Verkligheten af denna möjlighet,
bekantskapens förverkligande mellan olika personer är alltså en
erfarenhet ssak, och innebär att de skola vexel verka med
hvarandra , hvilket ej är blott den enes sak. — Men det lärer ej
annorlunda vara beskaffadt med menniskans förhållande till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free