- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
224

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

raliska förhållandet det till en personlighet och en absolut
fullkomlig personlighet, af hvilken lagen blott är ett abstrakt
och alltså lägre uttryck; utan en sådan vore hvarken
samvetet eller lagen till. Personlighets-principen är således åter
det som räddar den moraliska lagens verklighet, hvaremot
hvarje antagande af den abstrakta lagen såsom det
ursprungliga leder till pantheismen, enligt hvilken friheten och det
fria förhållandet till lagen slutligen öfvergår till nödvändighet;
ty såsom fritt är detta förhållande blott då möjligt, när det
innebär förhållandet till en personlig vilja. Frihetens
verkliga correlatum visar sig på detta sätt vara ej
nödvändigheten, utan den som öfvervunnit lagen; eller, såsom
christendomen säger, kärleken är lagens fullbordan, liksom ock
menniskans ändamål är föreningen med en personlig Gud. Kunde
ej denna förening med Gud när som helst blifva verklig, så
kunde den ej ens föreskrifvas såsom möjlig; i detta afseende
ej mindre än i theoretiskt förutsätter möjligheten
verkligheten lika mycket som verkligheten möjligheten, hvilket här
framstår i ännu tydligare dag genom denna möjlighets
olikhet med all annan, derigenom att den är nödvändig. Det
högsta, hvartill de komma, som hålla sig till lagen ensam
(d. v. s. till den abstrakta möjligheten såsom sådan), är att
de säga, att hvad denna lag fordrar är ett ideal, som blott
genom oändlig approximation kan nås. Men denna
approximation är ej tänkbar, om den ej i annat afseende redai\
existerade såsom verklig. Lika litet, nemligen, som en
personlighet kan konstrueras i blotta tanken, lika litet skulle det
moraliska idealet i medvetandet kunna finnas, om det ej vore
eller uttryckte någonting verkligt; — detta moraliska ideal
är den skugga som den eviga intelligensen kastar af sig,
hos hvar och en, först såsom lag, sedan såsom person, och

det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free