- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
243

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

dant affall är således begriplig ur intelligensens eget väsende;
att åter intelligensen gjort denna möjlighet verklig och
af-fallit från sin Gud, — detta kan lika litet bevisas, som det kan
förklaras huru affallet skett, alldenstund det tillhör friheten att
blott ur sig sjelf kunna förklaras. Affallets verklighet kan blott
erfaras; det är ett factum, i afseende på hvilket hvar och
en är hänvisad till sitt eget medvetande om sig sjelf och till
sin egen sjelfkännedom. Derigenom finner man allt mer, hvad
som ock utgör intelligensens första medvetande af sig sjelf,
att menniskan befinner sig i oenighet med sitt upphof och
behöfver en försoning. — Men om sjelfva factum af ett
sådant affall blott kan erkännas, så är frågan, hvilka följderna
deraf hafva blifvit, återigen någonting hvarpå ett
vetenskapligt svar kan lemnas. Att i Guds väsende, som äfven i sin
motbild evigt är sig sjelft, något skulle genom affallet förändras,
är otänkbart. Men väl uppkommer till följd deraf något utom
Guds väsende, hvarigenom ännu en motbild uppstår af
motbilden, men hvilken, då den affallit från sin sanna enhet eller
enighet i Gud, dermed ock förlorat sin enhet med sig sjelf
och således endast kan finna sig såsom en oupphörligen
utom sig sjelf satt, samt i och med detsamma såsom bruten
i en mångfald af utom hvarandra varande enheter. Men en
sådan sig sjelf utom sig sjelf sökande enhet är dën timliga
verlden, existensen i tid och rum, hvars väsende just är
detta eviga sökande af sig sjelf. Det har ofta blifvit sagdt,
att om man kastar en blick öfver verlden, man deri ser en
blandning af godt och ondt; och ju mer man höjer blicken
till en moralisk synpunkt, desto mer finner man att det
onda ingredierar i verlden, såsom en mot sig sjelf vänd
energi och kraft. Om nu detta ej kan ur Gud förklaras,
så följer, att existensen i tid och rum mera är en sjelftagen,
än en af Gud meddelad, hvars uppkomst just vore det in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free