Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
SJUNDE FÖRELÄSNINGEN.
Vi sysselsatte oss sist med betraktelsen af den timliga
verlden, dess uppkomst och betydelse. Gud framstår, sade
vi. i skapelsen af denna verld sdsom medlare mellan den
fallna anden och sig sjelf; derföre skapade han naturen
såsom ett medelväsende mellan den med sig eniga och den
med sig oeniga intelligensen. Han har deri skänkt den
ändliga intelligensen ett medel att höja sig till enhet med
honom. Detta är mysteriet af den ändliga verldens både
uppkomst och bestämmelse. — Denna förmedling mellan Gud
och den ändliga intelligensen måste hafva sina grader, sina
stadier och sitt mål; i thy att den ej allenast måste gifvas,
utan ock emottagas. Den kan ej gifvas den ändliga
intelligensen, än mindre påtrugas honom, utan att den ock af
honom emottages. Detta gifvande och emottagande måste
vara ett verk å ena sidan af gudomlig barmhertighet, åden
andra af fullkomlig hängifvenhet; hvarvid Gud trädt
menniskan allt mera in på lifvet, för att förmå henne att omvända
sig. Derföre är ock all historia historien om en oeconomxa
salutis, och naturen är dertill ett medel. Om häri all
historias mål är uttaladt, så är ock naturen, såsom utgörande
ett medel, indirekte i historien delaktig. Naturen är
nemligen, såsom vi flera gånger redan anmärkt, ett medelväsen,
och blott genom qvarhållande af en sådan åsigt om
densamma, kan den till sitt sanna begrepp och sina
bestämningar fattas och förstås. Den företer såsom sådan ett
sväfvande mellan vara och icke-vara, mellan frihet och
nödvändighet, så att den i sig har en möjlighet af frihet, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
