Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
visar sig deruti, att den är öppen för frihet och ej för
densamma absolut främmande. Den sväfvar vidare mellan godt
och ondt, är intetdera, men kan utgöra medel till bådadera.
Emedan naturen är detta indifferenta väsen, i hvilket alla
motsatser sålunda dränka sig, är ock det högsta, hvartill
naturfilosofien kommer, en indifferens mellan godt och ondt.
Men båda dessas utveckling till söndring sins emellan genom
naturen hafva vi sagt vara menniskans ändamål. Ifrån denna
synpunkt betraktad har naturen, såsom nyss nämndes, sjelf
en historia. Väl följer af sjelfva dess begrepp, att den i sitt
första upphof har närmast frändskap med det onda; ty
andens affall är, väl ej dess orsak, men dess anledning, utan
detta affall funnes ej naturen, ehuru den visserligen ej heller
finnes blott genom det. Också har denna naturens frändskap
i dess början mera framträdt, — i det inre arbetet mellan de
häftigaste, motsatta krafter, hvilka inom sig ej kunde finna
någon enhet. Men naturen har likväl ej härvid stannat,
utan denna dess sjelfförstöring, som deri just är det
intelligenta, har af skaparen så blifvit ordnad, att lif och död
eller uppkomst och förgängelse i förhållande till hvarandra
blifvit begränsade.
Det är på denna idé af en ur oordning sig utvecklande
lag och ordning, som alla kosmogoniska och geologiska
hy-potheser hvila. Geologerna hafva uppfattat planeten såsom
egande en historia, men fordra för dess ordnande en
oändlig tid, emedan’ den reglerade tiden först uppstått med sjelfva
det ordnade tillståndet, nemligen genom utveckling af solens
förhållande till planeterna, hvilka ej från början varit
polariserade.
Skaparen af geologien är Werner, professor vid den s. k.
berg-akademien i Freiberg (f. 1750, död 1817), hvilken var
Nep-tunist; hvaremot Hütton, en Skotte (död 1797), står i spetsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
