Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
tikulära historia, inom sig sjelf. Här finnes ock en
succession, så att de lägsta organismerna varit de äldsta, i
gestalter som numera ej finnas och som ega sin karakter i det
vidunderliga, monströsa, både inom den vegetativa och den
animala naturen. Att dessa gestalter numera ej äro sig lika,
bevisar, att jordens krafter ej alltid varit hvad de nu äro.
I den tredje epoken har menniskan såsom naturväsende
funnits, och har såsom sådant i sig innefattat alla de öfriga
naturtingens egenskaper. Hon är i detta afseende det högsta
föremål för fysiologien, hvilken åter är den högsta af alla
naturvetenskaper. Äfven under denna period är det snarare
genom slutsatser än genom erfarenhet som vi veta att
menniskan förekommer, ty inga fossila menniskoben finnas;
menniskan är således en sen gäst på jorden Menniskan såsom
naturväsende företer i allmänhet samma början som gäller
för andra naturväsenden, i afseende på spridande och
utveckling. Linné antog, att de olika naturväsendena i sina första
exemplar voro inskränkta till en del af jorden, nemligen
mellersta hög-Asien, och derifrån vidare spridt sig. Men detta
håller ej streck i afseende på naturens vegetativa och animala
väsenden; i thy att de ej kunna lefva i hvarje trakt på jorden.
Nyare naturforskare hafva antagit vissa territorier för hvarje
art, ehuru mer och mindre vidsträckta. Den fråga, som i
anledning häraf sysselsatt naturforskarne, är, om detsamma
ock gäller för menniskan, d. v. s. om menniskoslägtet
härstammar från ett par, eller om en delad uppkomst bör i
afseende på detsamma anses vara den rätta; hvilket man
till en del antagit. Deremot strider likväl en fysiologiens
grundsats, nemligen, att det ej finnes något säkrare
bevis på identiteten af en race eller slägte, än att detsamma
är fruktbart inom sig sjelft; en regel som gäller så strängt,
att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
