- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
263

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

NIONDE FÖRELÅSNINGEN.

Vi hafva sagt, att i hvarje sednare af mensklighetens
utvecklings-epoker de föregående allt mera klarna och antaga
en annan betydelse. Det ser ut som om de derigenom
skulle förgås till sin historiska sanning och verklighet, men
det sanna förhållandet är, att de blott aflägga hvad som
i dem var oväsendtligt. liksom intelligensens lif blott kan
fattas såsom ett utbrott af det oförgängliga i det förgängliga.
— Vi måste i denna vår framställning väl binda oss vid det
historiska förloppet, men ämnets natur i sitt djup gör, att
vi dervid dock måste vara expeditiva och af detta förlopp
blott betrakta vissa större epoker och vuer. Också ämna
vi, i en sådan historisk betraktelse, fästa oss endast vid en
ledtråd, nemligen de bibliska urkunderna, ty först genom
dem får all annan mensklig kultur sin rätta plats och
betydelse. Vi ämna således ej följa dem som anse sig aldrig
kunna börja nog långt bort i öster, i China. Betraktar man
det sätt, hvarpå menniskans historia enligt ett sådant manér
behandlas, så visar det sig otillfredsställande och konfust.
Enligt min öfvertygelse kan sjelfve Hegels berömda
exposition i detta ämne anföras såsom ett exempel på den
förvirring, som den på en gång tvungna och arbiträra framställning
medförer, hvilken fortgår blott efter tidsförhållanden, men
ikläder dessa en förvänd drägt. Vi ämna hålla oss förnämligast
till judendomen, samt till christendomen, sådan den hittills
framstått, och slutligen den renare gestalt, hvartill denna sträfvar,
och ega deri den historiska analogien eller rättare sagdt de
historiska uttrycksformerna för de trenne epoker af person-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free