Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
mera förenad och hemmastadd än sedermera varit händelsen.
Gud fattades då såsom enhet i naturen: — ett slags förening af
monotheism och polytheism. — Det nästa är, att Gud
uppträder såsom lag öfver naturen, hvarmed äfven det andeliga
och menskliga samhället mer börja skilja sig. Då nu detta
yttre, i lagen framträdande förnuft är mera utveckladt än
den enskildes, tydes det blindt. Det tillstånd, om hvilket
vi ofvanföre talat, var judendomens äldsta, som hvarken var
monotheistiskt eller polytheistiskt. Derefter uppstår
hedendomen såsom polytheism i motsats mot judendomen, hvilken
dermed framträder såsom monotheism. De Mosaiska
urkunderna häntyda blott på det äldsta förhållandet, ty de befinna
sig sjelfva i det andra utvecklings-momentet, då det
gudomliga fattas såsom utom och öfver menniskan. Redan en
sådan uppfattning af förhållandet mellan Gud och menniskan
visar, hvad ock en närmare betraktelse af judendomen skall
ådagalägga, att ehuru densamma i monotheismen egde
principen för all sann religion, och just deri visar sig såsom den
första uppenbarade, företer sig dock äfven den uppenbarade
sanningen endast genom synglaset af menniskans inre och af
hennes bildnings ståndpunkt; just deri ligger ett uttryck af
det gudomligas förträfflighet, att det ej med tvång träder
menniskan på lifvet, utan rättar sig efter hennes uppfattning
och ofullkomlighet. Det yttre, absolutistiska (men ej
mora-raliska) sätt att uppfatta Gud, som karakteriserar
judendomen, har för öfrigt gifvit uppenbarelsens fiender vapen i
händerna, då de deraf visat, att det moraliska ej kan
användas såsom måttstock vid bedömandet af dessa urkunder.
Vi hafva sagt, att judendomen i dess äldsta form
uttrycker den epok af den menskliga utvecklingen, då det
andeliga ännu, såsom hos barnet, var försänkt i det sinnliga.
Då vi anse oss dermed hafva karakteriserat denna äldsta ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
