- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
286

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

reproducerande naturen sjelf, i alla sina gestalter, som här
är det gudomliga; deraf polytheismen, såsom väsendtlig för
alla hedniska religioner; deraf ock omöjligheten att på denna
ståndpunkt fatta försynen annorlunda än under formen af ett
afundsamt öde, hvilket synnerligen riktar sig mot dem som
något höja sig öfver det vanliga.

Är sålunda Gud sjelf underkastad naturens vexling, låt
ock vara att den hos honom fattas såsom evig, så må man
ej undra på, om den dunkla odödlighetskänsla, som hos
alla menniskor i någon mån gör sig gällande, endast kan
fattas såsom en med den nyssnämnda likartad vexling,
uppenbarande sig under formerna af de naturligen gifna varelserna;
en flyttning — beroende på menniskans sätt att här inrätta sin
lefnad — till ett lägre eller ett högre. Hedendomens
odödlighet är i allmänhet och i sin första och egentliga form
metem-psychosis. De gamle säga, att Egyptierna påhittat detta
begrepp af odödligheten; det förekommer ock hos dem under
form af en själavandring. Men i sjelfva verket är det dock
blott en inskränkthet i synpunkten att vilja vindicera detta
begrepp åt Egyptierna; det framträder i olika former hos
all hedendom; menniskor och djur blifva här lika, blott med
den skilnad, att menniskan går igen, om ock i djurform;
hvilket tyckes gifva en förklaringsgrund till den annars
förnedrande djurdyrkan. Den helighet, som tillägges djuren,
är synnerligen fästad vid de nyttiga; — man synes frukta
att döda dem, emedan man derigenom möjligen skulle döda
en själ, man kunde kanske äta upp sina föräldrar och
anförvandter. Men då lifvet i dessa religioner dyrkas såsom
makt, så är det äfven de förskräckande och listiga djuren,
hvilka företrädesvis anses såsom manifestationer af det
gudomliga. — Ett exempel företrädesvis på de excesser och
extravaganser, hvilka fantasi och förstånd i sin tygellöshet kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free