Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
egentligen är samma begrepp som det ofvan nämnda,
emedan det innebär och följer af en förmedling, hvilken här
fattas såsom metempsychosis, emedan det sammanblandar sig
med naturen och liksom går igen i densamma. Ett annat,
ehuru rått, uttryck af försoningsbegreppet i hedendomen är
offret. Offret är egentligen hela den hedniska gudstjensten:
en gåfva åt Gud, för att blidka honom eller försöka alt böja
och länka honom efter menskliga behof; ett utgifvande af
ett annat lif till den fruktansvärda oändliga makten, på
det denna må vårda och beskydda den offrandes eget.
Härvid förekommer likväl det märkeliga drag, att offret ej
i sin naturliga eller egentliga gestalt anses för Gud
acceptabelt, utan det skall brännas. Döden framstår sålunda
såsom försonande, eller det eviga såsom fiendtligt mot det
timliga. Detta är den första råa och ohyggliga
satisfaktions-theorien; fruktan för detta dunkla och mot det enskilda
fiendtliga väsende, i hvilket hedendomen fattar det gudomliga, har
drifvit menniskorna till det högsta raseri; de hafva ej nöjt
sig med att gifva ett djurlif, emedan det ej kunde vara
æqvivalent nog, utan de hafva offrat hvad som var dem
kärast, menniskor, sina egna barn, enär detta ansågs mest
kunna blidka Gud. Så t. ex. i Molochs och Baals
dyrkan, hvarvid barn offrades; så i de gamla Gallernas religion.
På sådana rysliga afvägar kan det högsta och bästa i
menskligheten ledas. Dessa offer hänvisa på den själens djupa
förskräckelse, som hvilar öfver all hedendom, och som ej
förloras ur sigte derföre att den omvexlar med en orgiastisk
njutning. — Ett annat drag af ifrågavarande medlarekall framställes
i presterna. På gåfvans värde beror väl offrets värde; men
den som bringar detsamma anser sig ej sjelf acceptabel för
Gud, utan en annan mera gynnad, presten, skall frambära
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
