- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
291

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

ELFTE FÖRELÄSNINGEN.

Yi hafva sett, huru de tre stora religiösa idéerna
framträda i den religion, som med skäl kan kallas fruktans. Det
nästa steget är judendomen, som ej ur hedendomen är
förklarlig. Yi hafva mot dem, som nekat under och
uppenbarelse, emedan saltus i naturen ej skulle finnas, användt
erfarenheten af motsatsen. Begreppet af saltus får äfven
inom menskligheten sin betydelse i dess olika
utvecklingsstadier. Gudomligbetens första natur-uppenbarelse var
per-ceptionen af honom såsom på en gång enhet och oändlig
mångfald, men hvarvid det betecknande och lägre snart togs
i stället för det betecknade och högre, hvarföre hedendomen
kan anses såsom ett affall från denna ursprungliga natur-kult,
hvilket föranleddes af hvad som i densamma var inadeqvat,
nemligen att den fattade Gud utan intelligent betydelse, samt dermed
ock var utan medvetande om någon skilnad mellan godt och
ondt. Ur den sålunda uppkommande polytheismens mörja,
med allt fantasiens grasserande, framträder den rena
mono-theismen hos Judarne — och företer såsom sådan en saltus,
som ej ur det föregående kan förklaras, ty mång-guderiet går
ej af sig sjelft öfver till begreppet om en Gud, alldenstund
Gud ej kan tänkas såsom den enda, utan så vida han fattas
såsom varande öfver naturen och såsom dess lagstiftare: en
insigt, som först hos judendomen visar sig, i dess dyrkan
af Gud såsom det högsta förnuftet. Då nemligen förnuftet
i och för sig är väsende, blir Gud härmed ej längre blott
denna fruktansvärda capriciösa öfvermakt, utan en lagens Gud,
och i denna sin egen lag dyrkas han. Denna uppfattning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free