- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
297

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

plånliga bevarandet af de dödas kroppar. Denna verld af
balsamerade lik är förvarad till yttersta domen, då
själarne skola återfinna sina kroppar.

Ännu mindre än judendomen ur hedendomen, kan
christendomen ur den förra förklaras, ehuru det blifvit en
modemening hos många, att i christendomen blott se något som
vid inventeringen af det judiska sterbhuset kommit i dagen
och till oförtjent ära. Att nu likväl ur delta gamla, som
redan förlorat sin kraft, ett nytt skulle kunna utveckla sig
med nytt lif, det är ett antagande, hvars orimlighet intet
exegetiskt eller filosofiskt konstgrepp kunnat afhjelpa.
Christendomen innebär nemligen den förvånande uppenbarelse, att
Gud. oaktadt menniskan till honom, såsom hennes skapare,
upprätthålles och lagstiftare, står i ett förhållande af absolut
afhängighet, likväl nedlåtit sig till att framträda såsom
hennes like, att tala till henne såsom broder, och mot henne
göra mer än broder. Ty han har skapat henne såsom
fri, hvarföre hennes enhet med honom blott kan vara en fri
och frivillig; han har genom återförvärfvandet af en sådan
velat öfvervinna den oenighet, i hvilken hon såsom fri kan
ställa sig och har ställt sig till honom; han har således
framträdt såsom den högsta kärlek, hvilken vänder sig äfven till
den gröfsta och mest förhärdade varelse, för att försöka om
han ej kan omvändas och återkallas, innan han genom sitt
eget förvända sträfvande oåterkalleligt faller i det straff, som
är honom bestämdt.

Vi återkomma härmed till det begrepp, från hvilket vi
utgått såsom medelbegreppet i all högre insigt, synnerligen i
religionens väsende, nemligen begreppet om en meddelad
sjelfständighet. Detta framstår företrädesvis såsom medelpunkten i
den religion, hvars väsende vi nu med svaga drag sökt teckna
såsom kårlekens religion. Det är tydligt, att ej det blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free