Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
sig till Constantin den stores tid, hvilken upphöjde christna
religionen till statsreligion, både negativt, genom att påbjuda
en allmän tolerans, och sedermera positivt, genom att låta
döpa sig, — tills Theodosius förbjöd hedendomen. Det var
från denna tid, som christendomen utbildade sig såsom ett
christligt samhälle, skildt från och sedermera äfven i
opposition mot den verldsliga makten, synnerligast på de ställen,
der kyrkan ej hade att frukta för en verldslig herrskares
omedelbara närvaro, framför allt i Rom. Redan tidigt förer
komma äldste, presbyteri eller episcopi samt diaconi, hvilka
från början af apostlarne sjelfva blifvit utvalde till biträde
dels i andeligt, dels ock i ekonomiskt afseende. Efter den
apostoliska tiden tillades företrädesvis åt en person inom hvarje för^
pamling namnet episcopus, hvarigenom denne upphöjdes öfver
de öfriga. Bland dessa åter fingo de, som residerade i
hufvudstäderna (nezQOTzoleis) en större makt, blefvo
metropo-litaner. Härvid var det för öfrigt ej städernas religiösa,
ytan politiska betydelse, som åt deras biskopar gaf detta
företräde; hvilket bäst synes deraf, att Jerusalem i
nyssnämnda afseende blef uteslutet.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
