Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
motsägelse, som är möjlig mellan denna successio och den
verkliga, praktiska presterliga verksamheten. Emellertid var
det, säsom sagdt, genom fasthållande af detta yttre som
begreppet om det katholska presterskapet utbildades,
hvarföre ock presterna inom kathoiicismen egentligen utgöra
representanter af kyrkan; ingen annan må med hennes
funktioner befatta sig, hvaremot blotta traditionen helgar den
man som med nyssnämnda funktioner sysselsätter sig, han
sjelf må för öfrigt vara hurudan som helst. Äfven hos de
nyare, half-katholska tendenserna inom protestantismen
herrskar detta begrepp om successio apostolica; så t. ex. i den
Anglikanska kyrkan, som härpå lägger en så stor vigt, att
den genom bevarande deraf i en oafbuten följd anser sig stå
på samma linea med den Grekiska och katholska kyrkan.
Hos katholikerna har detta begrepp (af successio apostolica)
den makt, att de erkänna presterskapet inom kätterska
församlingar, om det utgått från en sådan successio; hvarföre t.
ex. en Svensk prest af detta skäl anses kunna gifva absolution.
Med det katholska begreppet om presterskapet
sammanhänger äfven det om offret, hvars betydelse undergick en
förändring, likartad med den i afseende på kyrkan nämnda. Offret är
egentligen hedniskt och uttrycker den själens djupa
förskräckelse, som karakteriserar all hedendom och under hvilken
menniskan nedböjer sig till oändliga uppoffringar för att blidka en
okänd, fruktansvärd makt. I judendomen förekom offret
såsom typiskt förebildande. Dess inre, rent andeliga
betydelse ändtligen hade Christus förklarat; och då han, med
upphäfvande af alla yttre offer, visat, att den uppoffring af
sig sjelf och sin sinnliga egoism, som äligger hvar och en,
för att såsom en ny och bättre menniska återvinna enhet
med Gud, är det enda Gudi behagliga offer, så skulle man
tro, att det dermed bort vara slut. Tvärt häremot upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
