Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
försonade sig med verlden, i stället att försona verlden med
himmelen. Då tiden var fullbordad grepos derföre ock
menniskorna af en ångest om sin salighet, emedan samvetet
genom alla dessa yttre medel ej så kunde döfvas, att den
rätta heligheten och omvändelsen alldeles glömdes. Denna
räddhåga dref fram reformatorerna och gjorde deras verk
så djupt ingripande, att katholicismen störtades dervid.
Karakteristiken af protestantismen ligger i sjelfva ordet: den utgör
en protest mot fattandet af församlingen såsom blott
yttres-protest mot kyrkans anspråk i detta afseende; protest mot
påfvemakten såsom ett Christi ståthållareskap på jorden.
Äfven protestantismens grundtanke kan, för öfrigt, exprimeras
i en kort formel: ansvaret för min salighet kan ingen
menniska, ingen myndighet åtaga sig; den utgör en sak mellan
mig och Gud, hvarom vissheten måste hemtas från den anda
som Gud erkänt såsom medlare, från förtröstan på håns
nådelöften, på försoningen i Christo. Kort sagdt: Gud sjelf är
här försonaren, ingen annan. Ifrån denna synpunkt utgör
protestantismen ett personlighetens berättigande i andeligt
afseende; han är en protest mot den yttre ceremonial-lagen
såsom saliggörande; och i de stridigheter, som i detta
afseende nu å nyo väckts, tycker man sig liksom höra ett
åter-Ijud af de äldsta församlingarne och oppositionen mellan
Petrus och Paulus, mellan lagens gerningar och den inre
lefvande tron, — dessa lagens gerningar, i afseende på hvilka
Petri lärjungar gingo ända derhän, att de påstodo äfven den
ceremoniella lagen vara för de christna bindande. I protestantismen
finner man å nyo Pauli yrkande, att icke lagens gerningar,
utan allenast verklig bättring, sinnelaget verka till saligheten;
yrkande af en inre, andelig frihet, så väl i dess sanning, som
i dess missförstånd, —> ty uppfattas detta yrkande ej med
kärlekens anda, så leder det till bemödandet att sätta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
