Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till hennes religiösa uppfattning:
„Kyrkornas mångfald är för Gud endast en mångfald
av språk". Och en betraktelse över kärleken,
sådan den höves en kristen, utmynnar i följande
ord: — „Nästan otroligt och tyvärr dock alltför
ofta hänt! — även jag har svikit kärleken, denna
allt fördragande, allt villigt offrande, allt
själv-förgätande! Fordra intet eller så litet som
möjligt av andra, men allt av dig själv.“
Ungdomsårens oändliga, orofyllda, dunkla
längtan efter det okända förskräcker henne och
driver henne ibland till sträng självrannsakan.
Den 5 februari 1846 läses i dagboken:
Denna längtan efter ett något är underbar,
alltid kommer den åter, huru ofta jag än må skjuta
den undan; mitt lynne är mycket ostadigt, ibland
glatt, ibland åter sorgset; jag är en obegriplig
varelse, ty jag förstår mig icke själv. Men, Lilli, låt
icke ditt sinnes växlande stämningar få makt över
dig, nej, behärska dig själv, tygla dem, tygla också
din alltför starka inbillningskraft, som visar dig
livet och även människorna i ett alltför idealiskt
ljus, fly detta tankens gyckelspel, fly det! det gör
dina fordringar på världen och dess innevånare
överspända. — Den 13 februari: Måtte oron i
min själ vika med vinterstormarna och den öppna
sig för vårsolens skönaste strålar, för den eviga
kärlekens himmelska ljus! — men stormande
hä-ves mitt bröst än av glädje, än av sorg, än av
förhoppning! Ingen ro finns i mig, ingen rast,
vad tänker jag? vad vill jag? vad hoppas jag
uppå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
