- Project Runeberg -  Elisabeth Blomqvist, hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar / I /
57

(1916-1917) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ofta blir även i dagboken synlig den varma
kärleken till föräldrar, syskon och mostrar.
Den 21 februari 1846 antecknar hon:

O, huru tacksam måste jag icke vara emot alla
mina egna, som omfatta mig med så mycken, så
oändlig kärlek! Huru skall nian löna kärlek? —
endast med kärlek, säger man. Ja, i sanning kan
jag säga endast, ty jag har ingenting annat att bjuda
än min varma kärlek och tacksamhet.

I anteckningar av långt senare datum, på
1850-talet, har Elisabeth Blomqvist själv uttalat sig
om det värd$ hon ville tillmäta dessa sina tidiga
dagboksuppteckningar. Hon skriver då:

Medan jag ännu var mycket ung, begynte jag
en dagbok med den förhoppningen att därigenom
finna ett medel till förädling och förbättring. Det
är allt fortfarande min övertygelse, att ett dagligt
ingående i sig själv, ett uttalande av våra tankar,
förhoppningar och önskningar väsentligen kan
bidraga till framåtskridande på vägen till fulländning;

.....också är jag övertygad om att denna

oregelbundet förda och illa skrivna dagbok icke
har varit utan all nytta för mig. Och om jag också
nu inser, att dessa blad icke äro någon trogen bild
av mitt dåvarande liv, om jag inser, att jag ofta
likaledes har tvingat mig in i känslor, som endast
ytligt berörde mig, om jag inser, att jag ofta
framställt mig såsom jag önskade vara, men på långt
när icke var — så tror jag likvisst att denna oklara
spegel, ur vilken det av mig dunkelt kända, endast
anade idealet av människan och särskilt kvinnan
blickar emot mig, att denna spegel, i vilken jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eblomqvist/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free