Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små pälsar, ty kölden var svår den dagen, över
30 grader. Utanför på gatan stod likvagnen,
omgiven av vaktmästare, som buro upprättstående
lanternor. Mina bröder följde som första ekipage
i vår kursläde, dragen av vår häst Prinsen. Så
följde två universitetsprofessorer med prestaver.
Liktalet vid graven hölls av teol. dr. prosten Crohns.
Efter jordfästningen återvände alla gäster till
sorgehuset, där trakteringen fortsattes, bestående av (kaffe
troligen tidigare drucket) te, konfekt, vin och sist
vid avskedet stora kringlor med saffran och
korinter, som herrarna förde hem med sig inlindade
i sina näsdukar.
Dagen efter begravningen voro vanligen damer
inbjudna på kaffe. De sörjande fingo icke tid att
överlämna sig åt sina trista tankar. — Julaftonen
var mer än sorglig, nu då den glädjespridande
fadern var borta.
När Elisabeth Blomqvist i sin dagbok 1852
kastar en blick tillbaka på den tid, då hon miste
sin far, säger hon: „Min faders död
framkallade en fullständig omvälvning i mitt inre.
Min blick drogs dit över till dunklet på den
andra sidan.“ Hon förklarar, att hon avgudat
sin far och fullständigt nedsjunkit i sin sorg,
sägande sig hava varit „egoist mer än
någonsin.“ Hon hade då sökt föreställa sig, att
mellan de bortgångna och deras på jorden
kvarle-vande egna existerade en andlig gemenskap:
Jag erinrar mig ännu, huru jag meddelade
min avlidna moder denna förmodan såsom min
övertygelse. Vi vandrade båda fram och åter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
